Vad är sannolikheten för att jag bland 54.999 andra glada U2-fans på Ullevi ska se just en person jag känner??? Eller kände ska jag väl säga. För där står han, bara några meter ifrån mig, en kille som jag och min kompis Malin lärde känna på språkresan i Brighton för -håll i er nu- 23 år sen!!!!!

Jaha, han är sig lik... Faktiskt! Det var därför jag kände igen honom! Men vad synd att jag är lite för blyg ibland, jag vågar inte gå fram och prata med honom...

Jag minns att han bodde i Göteborg, han bor förmodligen kvar. Det hade varit kul att prata med honom en stund, och få hans mailadress, för då kunde jag skicka över den där roliga bilden jag har på honom från McDonalds i Brighton när han gör en sån där fånig min...

Efter konserten försvinner han såklart i vimlet, men eftersom detta är osannolikheternas afton, dyker han såklart upp igen! När jag och mina kompisar slår oss ner på puben Picasso för en öl och lite nattamat, vem hamnar vid bordet bakom min rygg om inte HAN!!! Nu var det iofs en glasruta mellan oss eftersom vi satt inomhus och han satt på uteserveringen... Jag var tyvärr lika blyg (läs nykter!) nu, så inte går jag fram inte...

Men det var ju kul att se honom!!

Jag vet att det är en kass bild, blixten gick inte igång... Men det kanske var bra, för nu syns han där bakom mig, på vänster sida! Hade det varit en blixt hade han kanske försvunnit i ett mörker där bakom mig!

När Sophia tog bilden visste jag inte ens att han satt där!